En dag på jakt…


Jakt är en trevlig fritidssysselsättning, man får röra på sig, mycket frisk luft, fina naturupplevelser och om man har riktigt tur kan det bli en spännande jakt på småvilt eller älg. Här kommer några tankar från en dag i skogen.

Det är söndagsmorgon klockan är halv fem och jag stiger upp innan väckarklockan hunnit ringa, tittar ut genom fönstret, det är kolsvart ute. Tänker och hoppas att det ska bli en spännande jaktdag. Sätter på kaffet, full panna för det ska räcka att fylla termosen också. Kokar havregrynsgröt, det är bra när man ska vara ute hela dagen för  man vet inte med säkerhet när jaktdagen slutar.  Jag gör i ordning mina smörgåsar, gravad lax är en favorit, grillkorv, en vattenflaska och frukt är bra att ha med i ryggsäcken. Ett korsord får också följa med ifall det blir ”tråkigt”. Tar fram jaktradion för att se om batterierna ska räcka för ännu en jaktdag och ser att det är nästan fulladdat. I ryggsäcken packar jag även med en tunn dunjacka för jag vet att man brukar börja frysa när man sätter sig efter promenaden till passet.

Det har ljusnat ute, mitt jaktlag samlas på en bestämd plats klockan sex, en del är lite trötta, andra mer ivriga och glada hundar, de förstår vad som är på gång. Det blir alltid lite svammelprat om det ena och det andra och stämningen är god. Jaktledaren frågar var vi vill jaga, vårt viltvårdsområde är ganska stort, ”hemmaskogen och borte skogen”, det blir olika beroende på var man tror älgarna finns just den dagen. De riktigt ivriga kan redan ha varit på ”span” och kollat efter färska spår eller kollat med jaktlagen i grannbyarna för att få bästa förutsättningarna för dagens jakt. Passen delas ut och jag ska sitta på Renmyren. Dessa namn… det är Valvet, Lasessa, Ängesviken, Brännlandet och så vidare, jag lär mig aldrig men gubbarna som jagat länge kan skogen utan och innan och vet precis var alla platser och torn finns. Det blir jobbigt när jag sedan hör dem i radion prata om ställena och jag inte har koll. Koll har jag däremot på de passare som sitter närmast mig och vilken hundförarare som släpper sin hund i närheten där jag sitter.

Idag får jag promenera ungefär en kilometer innan jag kommer fram till passet, det finns en bra stig att följa men jag blir alltid lite osäker när vi inte är flera passare som följs åt. Men det går bra. Jag klättar upp i tornet som är gammalt och utan tak och jag är glad att de inte lovat något regn för det är inte kul att vara passare när det regnar även om man har regnkläder. Jag laddar bössan, sätter mig tillrätta och känner efter en stund att dunjackan måste på, solen har inte hunnit värma luften ännu. Det är helt tyst. Bara mina tankar och jag. Luften är frisk och jag ser mig omkring. Solen stiger högre och högre bakom trätopparna, ”skäggiga” tallar, en mångfald av färger på träd, gräs och buskar. Det är fantastiskt vackert! Jag ser ett fiskgjuse, så mäktigt flyger den förbi ovanför mig och en talltita sätter sig på en gren i tallen nära mitt torn. 

Tankarna far hit och dit och det är många man hinner tänka i sin ensamhet när man sitter på pass. Men plötsligt händer det något. Jag hör en hund, troligen en stövare som först hörs långt borta men kommer allt närmare. Ett hardrev. Efter ett tag kommer jössehare skuttandes förbi och efter ytterligare en stund kommer den misstänkte stövaren skällandes i samma spår som haren hoppat. Sedan hörs skallet allt längre bort och till slut blir det tyst igen och jag hör inget skott så haren klarade sig nog den här gången.

Jag tar fram mina smörgåsar och dricker mitt kaffe, någon älghund varken syns eller hörs, funderar på om jag ska ta fram mitt korsord, men nej det får vara då jag hör i radion att en älgtjur har fällts av någon i laget. Jaktledaren kallar oss till slakthuset. Jag lämnar tornet och promenerar tillbaka till bilen och åker iväg. Lite tråkigt att inte älgen passerade mitt pass…men nästa gång… kanske det är jag som får fälla älgen! I slakthuset är det glada miner, ett gäng har redan tagit sig an älgtjuren och några har gjort upp eld och sitter vid grillplatsen med stekpannan på glöden. Jag sätter mig också vid elden, grillar en korv och lyssnar på gubbarnas historier, om alla är sanna det vete katten.    

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *