Frida hjälpte funktionshindrade i Tanzania

Innan höstlovet samlades ett antal elever från samhällskunskaps- och vårdprogrammen för att lyssna på föreläsaren Frida Wallo. Frida tog studenten från Tornedalsskolan år 2008, då hon gick ut naturvetenskapsprogrammet, men berättar att hon efteråt hamnade på andra vägar än vad hon tänkt sig.

Frida inleder föreläsningen med att berätta att hon hade varit ute på äventyr. Allt började med att hon hittade en annons på nätsajten Sida, som försöker ge bättre förutsättningar för människor som lever i fattigdom och förtryck. Under ett halvår fick Frida chansen att åka till Tanzania för att hjälpa barn med funktionsnedsättning.

– Jag såg att organisationen Erikshjälpen letade efter personer som ville ställa upp i arbetet. Totalt var det runt 600 personer som ansökte och jag blev en av de tio som valdes ut, berättar Frida Wallo.

I Tanzania var Fridas främsta uppgifter att fotografera och hålla intervjuer med funktionsnedsatta barn. Hon arbetade också i YDCP (Youth with disabilities community programme) som gjorde att hon fick hålla i arbetsterapier, göra hembesök och kolla matsäkerheten.

– För de funktionshindrade barnen var det viktigt att stå upp eller genomföra handterapi med leksaker. Det långsiktiga målet är att man ska kunna börja gå i skola, berättar Wallo.

Barnkonventionen var ett återkommande tema under hela föreläsningen. Att alla barn har rätt till överlevnad, liv och utveckling och att alla har rätt till sitt språk och sin kultur är några exempel. Hon visar en film från en skola hon brukade vara på. Lektionen har pausats och alla 80 elever börjar  dansa och sjunga. Frida blir uppbjuden av en av eleverna.

– Att lära mig om olika kulturer är viktigt för mig. Jag hade lärt mig att det var dumt att tacka nej om man blev bjuden att dansa, så jag gjorde det trots att jag var obekväm. Jag kommer ihåg att jag fick rysningar genom hela kroppen, berättar Wallo.

Frida fick även medverka på olika seminarier om hygien, droger, diagnoser och sjukdomar. Seminarierna var främst riktade till skolor, föräldrar och kvinnor. Hon var även med under utbildningar för vuxna inom jordbruk, som skulle bidra till mindre undernäring för barn. Frida berättar att det fanns olika sätt att kommunicera på.

– När jag var där fick jag plugga swahili, men man fick använda sig mycket av kroppsspråk. Vissa kunde även tala engelska. Det var tufft, men det gick bra, berättar Wallo.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *